Liksom under andra världskrigets omfattande mobilisering fick stormaktstidens kvinnor under långa perioder ta ansvar för hemmafronten och produktionen (d.v.s. godsen) och blev inte sällan änkor i förtid. Många av dem utvecklade därför en för tiden dessförinnan och därefter ovanligt självständig ställning. Detta framkommer tydligt i brev och dagböcker från perioden. Läs t.ex. de mycket läsvärda Minnet av Poltava av Peter Englund och slutkapitlen av Alf Åbergs Karolinska kvinnoöden.

De mest kända kvinnorna som skildras i de bägge böckerna är Christina Piper, hustru till Karl XII:s försteminister Carl Piper, och mycket driftig godsägare i Skåne; Margareta Barnekow, dotter till Skånes guvernör efter freden i Roskilde 1660, Rutger von Ascheberg, samt Sofia Drake, g. Stålhammar, på småländska Salshult. Förutom att hon sörjde för fyra minderåriga barn och sina gods tvingades den nyblivna änkan Margareta Barnekow utföra värvningar och mönstring av ett regemente som hennes make varit kontrakterad att upprätta, vilket hon också genomförde.

Sophia Reuter (c.a. 1630-1685), dotter till landshövdingen Johan Henriksson Reuter av Skälboö och Catharina Hand, som var barnbarn till Erik XIV. Gift med Axel (1625-1656). Hon fick efter giftermålet 1652 på fyra år fyra barn innan hon blev änka. Samtliga nådde vuxen ålder. Såvitt känt gifte hon aldrig om sig utan svarade antagligen själv för förvaltningen av gården Orreholmen till sin död.

Beata Bonde (1659-1732), dotter till riksskattmästaren i Karl XI:s förmyndarregering och innehavaren av Bondeska palatset Gustaf Bonde (d 1667) och Anna Christina Pehrsdotter Natt och Dag. Beata var gift med Jakob (1656-1721)

Anna Sophia Spens (1686-1761), dotter till Jakob Spens och Beata Bonde, köpte Höja som 1707 såldes vidare till fadern. Gift 1:a gången med ryttmästaren friherre Johan Peter Posse af Säby, nr 57, död 1703. Gift 2:a gången 1742-12-30 på Skedvi med riksrådet Anton Johan Wrangel, natural, friherre och greve Wrangel af Sauss, nr 93, i hans 2:a gifte, född 1679, död
1763.

Det Wrangelska vapnet för Grevliga ätten Wrangel af Sauss nr 93:
Arte et Marte 2018:1 sid 20 Heraldica Varia
Det Spensiska Skjöldemärcket, ett mot Höger uprest Rödt Leijon, Bandewis öfwerlagt med en Swart Rem, som mitt uppå är hopfogad med ett gyllende Spänne, warandes i Öfra Högra Hörnet af detta Fält en Fyrkant eller så kallad Francquartier af blå Färg, hwaruti sig wisa Tre gyllende Cronor, Twå ofwan och en under.

Hedvig Christina Spens (1690-1758), dotter till Jakob Spens och Beata Bonde, gift först med Överstelöjtnant Erik Ulfsparre af Broxvik och sedan med lagmannen Daniel Sparrsköld och, som änka för andra gången från 1739, härskarinna på Stafsäter. Hon konkurrerade uppenbarligen hårt under denna period med två andra viljestarka och maktlystna änkor, Anna Maria Lewenhaupt och Christina Törnflycht på granngårdarna Säby och Sturefors, om den främsta positionen i trakten och om patronatsrätten till sockenkyrkan. Tvisten löstes genom att rätten att tillsätta sockenpräst cirkulerade i turordning. Hennes dotterdotter Hedvig Maria Taube ärvde Stafsäter efter hennes död 1758 och gården gick därefter vidare i släkten Hamilton. Hennes namn syns fortfarande målat över entrén.

Beata Oxenstierna (1687-1735), dotter till Gabriel Oxenstierna af Croneborg och Elsa Sparre. Gift med Carl Gustaf (1682-1751). Det finns en bevarad dagbok från henne och valda delar kommer att tolkas och skrivas av.

Beata Jaquette Ribbing (1692-1760), dotter till Sven Ribbing och Sigrid Beata Fleming, förutvarande ägare till Grensholmen och ägare till Ribbingsholm. Änka efter Carl Hans Wachtmeister af Björkö 1731. Gift 1736 i sitt andra gifte med Carl Gustaf (1682-1751) i hans andra gifte. Ägde under en period Holbonäs i Sörmland.

Charlotta Liljenstedt (1712-1793), dotter till riksrådet och presidenten Johan Liljenstedt och Margareta Törnflycht. Gift med Jakob (1710-1755).

Ulrika Eleonora Falkenberg af Bålby (1764-1802), dotter till riksrådet Melker Falkenberg och Hedvig Eleonora Wachtmeister af Björkö, som innehade Bålby och Brokind i Östergötland. Gift med Carl Gustaf (1741-1816).

Hedvig Dorohtea Elisabeth Spens (1870-1960), dotter till greve Henrik Wilhelm Spens och hans andra hustru Sigrid Aurora Emilia Thollander. Hedvig var andra barnet i en syskonskara om tre. När Hedvig var endast 9 år gammal dog båda föräldrarna med 10 månaders mellanrum och syskonen skingrades.

Julfirandet på Wexiö residens 1888. Utdrag ur Hedvig Spens dagbok 13 till 28 december. Läs dagboken här.

När hennes make Henrik Malkolm Spens plötslig avled 1909 blev Hedvig ensam med en barnaskara om fem barn. Såsom ogift blev hon då omyndig och som förmyndare trädde hennes yngre bror, Carl Wilhelm, in. Läs mer om Hedvigs fascinerande levnadsöde.

Källor:

’Släktpärmen’, okänd författare

Hedvig Christina: Slott och Herresäten i Sverige, Stafsäter

Karolinska Kvinnoöden, Alf Åberg